tisdag 10 januari 2017

Tillsammans är en kompetens

På jobbet anordnas kurser i hur man ska agera i den nya situation som individuell lönesättning innebär. Länge har det upprättats individuella studieplaner och varje kurs som ges har sina mål, som bryts ner i delmål. Allt och alla betygsätts och jämförs med varandra och det gäller att vårda sitt personliga varumärke. Sänkt skatt för mig som arbetar. Rut-avdrag för den som inte anser sig ha tid att städa eller hjälpa sina barn med läxorna. Politiker snarare än politiken synas i sömmarna. Det putsas på CV och alla utvärderas utifrån sin individuella prestation. Fotbollstränare görs ansvariga för lagets gemensamma insatser och sparkas när resultaten uteblir. Spelare köps och säljs på en marknad. Styrelserna för landets ledande företag drar in mer pengar än någonsin och tvingas de bort för att resultatet inte lever upp till ägarnas förväntningarna kvitterar de ut mer pengar än man rimligen kan göra av med under en livstid.

I USA kampanjade den förre presidenten med budskapet: Yes we can, men den tanken kastas nu över bord till förmån för: I am the greatest och Make America great again, och för att nå dit tvingas alla upp på tårna för att undvika att drabbas av orden: You are fired! Obamas Twitterkonto följer mig och 632000 andra följare och även om det inte finns utrymme för dialog är det ett flöde av texter som handlar om vad presidenten gör. Trump följer 42 konton varav några är hans egna. Där skrivs i affekt och rasas om än det ena än det andra. Valet vanns på löften om bygga en mur och kasta ut alla som inte platsar i The land of the free. Storbritannien vill inte vara med i EU. Man klarar sig själva. Ledaren för den framgångsrika kampanjen avgick dock när han vunnit valet. Någon annan får hantera situationen. Förslagen som läggs fram av både regeringen och opinionen här hemma är finansierade, krona för krona. Det är känslan (din personliga känsla) som räknas, säger Jimmie Åkesson och söker mandat för en politik byggd på tanken om att jag ska skyddas från ett hotfullt dom.

Som forskare bedöms man utifrån hur många artiklar och citeringar man får och hur mycket pengar man drar in. Publish or perish. Visa att du är nyttig eller riskera avsked. Prestera! För att lyckas i konkurrensen om pengar att forska för tvingas alla lägga ner allt mer tid på att vässa sina ansökningar. Och den lyckliga minoritet som har turen att få pengar förväntas redan ha ett resultat.

Mellanrum minskas och marginaler elimineras. Tågtrafiken bygger på att allt går som en klocka och om det strular på ett ställe sprider det sig omgående i systemet. Tåget till Skövde är sent för att tåget från Trollhättan stod stilla på grund av ett signalfel i Vänersborg. En lokförare som försover sig och kommer fem minuter sent till jobbet orsakar förseningar i en hel region vilket gör att alla som åker tillsammans riskerar att komma sent till jobbet. I effektivitetens namn drivs utvecklingen mot snabbare produktion av allt mer specialiserade produkter och uppgifter. Samtidigt verkar inga varor i butik säljas till ordinarie pris eftersom dagens kunder uppenbarligen måste lockas konsumera med röda priser och unika erbjudanden. Only for you! Telefonen används för personlig förströelse och ringer det är det oftast en försäljare som vill få en att se över sitt elavtal, sina försäkringar eller som tigger pengar till något behjärtansvärt. Hen jobbar på provision och måste ringa så många som möjligt för att garanteras fortsatt anställning. Tid att tänka och utrymme för omställning finns inte. Det kostar för mycket. Av gammal vana köper jag fortfarande böcker, men de läggs på hög där hemma för tiden att läsa existerar inte.

I högskolelagen står det att alla studenter ska examineras INDIVIDUELLT. Ändå tvingas upp till fem studenter skriva uppsatser ihop, för det finns inte pengar att låta dem arbeta enskilt. Det är en av många liknande paradoxer vi som arbetar med utbildning har att hantera. Samarbetssvårigheter är ett återkommande problem som förvandlar vetenskapligt meriterade lärare till samtalsterapeuter. Erbjuds handledning i grupp uteblir majoriteten, för man vill ha personligt anpassade kommentarer och förstår inte allmänt hållna instruktioner. Betygen differentieras och anvisningarna blir fler och mer detaljerade. Seminariet där man tänkte tillsammans har ersatts med presentationer där en opponent ger riktad och situationsanpassad feed-back  Allt fler ställer sig allt oftare frågan: What's in it for me?

Det styrs mot mål, kontrolleras och jämförs, följs upp och fokuseras. Mer, snabbare! Ansvaret är ditt. Vinster privatiseras och förluster förstaligas. Ropen skalla, valfrihet åt alla. Avkastning på kapital och förhandling om ränta. Allt fler är allt mer upptagna av allt smalare segment av livet, samhället och tillvaron. Dygnet har dock fortfarande bara 24 timmar och även om den förväntade livslängden ökar finns det ändå absoluta gränser som man måste förhålla sig till. Fast vem hinner, orkar, kan tänka på det? Jag är redan sen till nästa möte.

Förmågan att ömsesidigt bygga upp gemensam kompetens, vilken behövs för att hantera komplexa problem, utarmas. I takt med att betygen blir fler och bättre, eftersom konkurrens anses driva kvalitet. Kritisk medvetenhet finns inte tid att utveckla. Granskningen av verksamheten är instrumentell, inte intellektuell. När alla fokuserar på sig är det ingen som bryr sig om mig, och allt fler skyller på andra när det uppstår problem. Allt är muslimernas fel. Tänk om det var så enkelt. Då skulle kalkylen gå ihop och individualiseringen och effektivitetsjakten vara motiverad. Solidaritet är emellertid en nödvändig och samhällsbyggande kompetens. Tillsammans är en förmåga och vi är en förutsättning för att jag ska få andrum och avlastning. Tillit uppstår mellan människor och hållbarhet är inte ett individuellt projekt. Samhället är alla vi, alla vi som lever och verkar sida vid sida men upptagna av annat än det som faktiskt betyder något. Det ser kanske ut som vi är individer, men människa blir man i mötet med andra. Du är en förutsättning för jag, och vi behöver varandra.

Samtal är något man måste lära sig. Att lyssna är en kompetens. Tänka gör man i dialog även om man sitter för sig själv. Utan läsare och medskapare är jag ingen och Flyktlinjer reduceras till brus. Under tiden som alla är fullt upptagna med att vårda sina personliga varumärken löses samhället, vilket alla är beroende av, upp i atomer. Klyftorna ökar och allt det som tagit generationer att bygga upp kan raseras på nästan ingen tid alls. Dags att göra motstånd, att säga stop! Jag vill vara del av ett vi för bara tillsammans kan vi klara utmaningen vi alla ensamma men gemensamt står inför.

Inga kommentarer: